Oj vad den håller. En klassiker. Jag inser att vissa scener, händelser, har jag burit med mig utan att komma ihåg varifrån. Som när Eva sitter i trädet och betraktar sitt gamla folk. Annat talar till mig på ett nytt sätt: äktenskapsskildringen, att leva länge i samma relation. Kvinnogemenskapen, glädjen i att inleda en vänskap med en annan kvinna. Även lyckan i ett litet barn går rätt in, trots att det var förra gången jag läste den som jag faktiskt hade ett litet barn. (Eller läste jag den innan jag blev mor? Kanske.)
Marianne Fredriksson känns så otroligt klok och levnadsvis. Hon har ett fantastiskt poetiskt språk, och Marie Richardsson förvaltar det väl. Om Marianne Fredriksson hade skrivit hela Bibeln så hade jag läst den från pärm till pärm. Tänk att det alltid är så, jag fascineras av de starka berättelserna, urmyterna, men jag föredrar att få dem genom någon annans gestaltning och ord.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Marianne Fredriksson, Evas bok, Marie Richardsson, ljudbok
Evas bok — ett kärt återhörande
september 23, 2011 av snowflake
.. Tips (tror att Marianne hade gillat också) ”De gnostiska evangelierna” av Elaine Pagels..
Aha, antecknar…
Jag noterar (inte antecknar) att yogamattan är framme 🙂
oum
aum!
🙂 Fast jag kör inte yoga, jag kör pilates. Skön start på morgonen, med kaffekoppen bredvid. Sen mediterar jag ibland, efter en cd. Så långt som till aum/oum har jag aldrig kommit. 😉
Hela trilogin tillhör de böcker jag läste för fort och någon gång vill läsa om. Såna böcker jag inte gör mig av med, alltså – jag gör mig inte av med en enda Marianne Fredriksson, trots att jag inte älskar allt av henne jag läst. Men bäst av de tre tyckte jag Kains bok var.
[…] modern klassiker och det finns många som hyllar den. Några som läst och skrivit om den är t.ex. Snowflakes in rain och Mikaelas läs- och skrivblogg. Själv läser jag nog inte klart […]