Lördag: Mellan randiga små o-djur och kulturprogram på tv

(Uppdaterad 20:15, 18:43, 14:33)

Han: ”Vem som helst kan vara god på landet. Det finns ju inga frestelser där”.
Det konstaterade Oscar Wilde, den livsnjutande författaren som gärna föll för de urbana frestelserna och dömes därför – han tyckte om unga män, vilket var olagligt på den tiden.

Wildes citat hämtar jag från Barometerns familjesida, där redaktören dagligen levererar tänkvärda aforismer från kändisar.
Alltid tänkvärda. Även om de inte alltid smakar som den heliga Graal i min mun. I detta fall har jag en invändning:
– Det är inte alltid lätt att vara god på landet heller. Man blir lätt mordisk.

Igår kom till exempel en av de unga mammorna rusande tvärs över udden med andan i halsen och mord i blick.
Mellan tummen och pekfingret höll mamman en död insekt:
– Alice tog den i handen! En geting, va? En bålgeting eller en jordgeting….
Budskapet låg som en underförstådd anklagelse under orden men fyllde luftrummet gällt skärande som ett brandlarm:
– Udden måste utrymmas och saneras. För tänkt om ….
Osv. osv.

– Det är ingen geting. Det är bara fluga av nåt slag.  
Sa jag. Mest för lugna allmänheten, även humla låter farligt i småbarnsmammors öron. Detta eftersom vi just skulle sätta oss och äta middag på brottsplatsen och inte ville ägna kvällen åt att utrymma ett getingbo.
– Och den är död.
Tillade jag med eftertryck och kastade det tigerrandiga lilla djuret nonchalant i häcken.

Middagen var utmärkt (spaghetti aglio e olio), vinet gott (As 2 Ladeiras Godello Vina Somoza, 2019) och den goda stämningen var återställd tack vara morfars trygga besked om den ofarliga flugan.
Särskilt det lilla barnbarnet njöt av det fria livet på udden och även de unga mammorna hade glömt hotet från insekterna.
Men intresset var väckt, mitt alltså.
Eller snarare:
– Den inställda massakern på oskyldiga leddjur hade förnyat mitt intresse för boken som ligger på mitt nattduksbord: Fredrik Sjöbergs trilogi Flugfällan (Bonnier Pocket), en lunta på 638 sidor inklusive en diger notförteckning.
– Varför har den moderna människan så svårt för flygfän?

Först lite statistik: Det finns ca 33 000 olika sorters insekter i Sverige. Av dessa återstår ännu 5 000 arter att upptäcka, enligt forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
Insekterna indelas av fem grupper: Artrikast är gruppen steklar (11 000 arter) och hit hör humlor, getingar, bin och myror.Skalbaggarna indelas i 5 000 arter. Det finns 3 200 arter av fjärilar (inkl nattsländor, loppor, etc.) och den sista gruppen kallas insekter utan puppstadium (löss, gräshoppor, tvestjärtar) och räknas till 3 300 arter.

Vanligast förekommande är dock tvåvingarna (myggor, flugor etc) som står för cirka 75 procent av alla insekter i Sverige. Enligt Fredrik Sjöberg finns det 4 424 flugarter – blomflugor, köttflugor, dyngflugor spyflugor, vapenflugor etc.

Det finns en märklig paradox i vårt förhållande till dessa våra minsta bosättare. När jag var barn samlade vi på insekter. Min kusin Hans-Olof i Norberg hade en stor samling av skalbaggar och för egen del minns jag en sommarvecka på Öland när fjärilarna levde farligt nära mina eterburkar.
Numera ser man sällan nördar med diskreta kläder och fjärilshåvar i händerna. De finns förstås, Fredrik Sjöberg är en sådan nörd. Men han kallas entomolog och samlar bara blomflugor och bara på Runnarö, den ö i Stockholms skärgård där han bor.

Å andra sidan har han där kartlagt 202 olika arter bara inom denna blomälskande undergrupp av tvåvingarna.
Men han är som sagt ett undantag.
De flesta av oss är okunniga som små barn.
Tyvärr finns det en skillnad mellan små barn och vuxna:
– Som med så mycket annat väcker det okända inte intresse utan rädsla och olust hos oss.

Paradoxen ligger i att vi lever i en tid när mänskligheten av ren självbevarelsedrift borde intressera sig mycket mer för insekterna än vi gjorde förr. Särskilt gäller de flygfän som skrämmer oss som vilda tigrar: bin, humlor, getingar.
Ingen torde ha missat larmrapporterna:”Kan du tänka dig en värld utan blommande växter? En värld utan kaffe, choklad eller vanilj? Pollinering är viktig för de flesta av våra grödor, för maten vi äter och inte minst för naturen. Vilda bin och humlor står för en stor del av pollineringen, en ekosystemtjänst som vi gärna tar för given. Men när bina hotas, hotas också pollineringen och matproduktionen. Därför är det så viktigt att rädda bina!” 

Dessbättre pågår ett uppvaknande. Inte minst bönderna har insett att de arbetar på lånad tid. Till exempel har drygt 250 lantbrukare gått ihop projektet Hela Skåne Blommar, för att så in 600 kilometer blommande fältkanter och 200 hektar trädor för att bättre förutsättningar för de minsta i vårt ekosystem.

Även i våra trakter händer det saker. Läser i Barometern:
– Tidigare har jag nog inte tänkt så mycket på just insekter mer än att jag läst om att de har det besvärligt.
Det säger Claes Bäck Wemmer i Lisabomålen, som lät plöja upp ­några åkerplättar som länge legat i träda – och sådde in dem med honungs­ört och bovete.De 2,5 hektaren har nu blivit ett paradis för pollinerande insekter. Claes har räknat ut att på den obrukade ytan finns nu cirka 200 000 humlor och bin.
– Vad jag förstår så är ­sedan fåglar väldigt förtjusta i frökapslarna, så fram­emot sensommaren kan vi kanske njuta av ett rejält ­fågelliv, säger han.

Och där har vi nästa poäng: Visst, flugor kan vara irriterande. Särskilt när man ska försöka somna i varm sommarkväll. Samtidigt tycker väldigt många av oss att det mysigt att höra göken, koltrasten och alla andra små fåglar som inte delar vår olust för tvåvingar och seklar.
Entomologen Fredrik Sjöberg har en tes som jag sympatiserar med: Flugan må ha kommit som en främling från södern en gång för länge sedan, men nu äger densamma besittningsrätt här som alla andra. Detta är min politiska grundhållning. En ganska riskfri sådan, ska sägas, men det beror bara på att flugpolitiken aldrig har fått något riktigt uppsving. Varför vet jag inte. Spanska sniglar, minkar, vildsvin, skarvar och allt vad det är lockar hela tiden till sig mängder av populistiska främlingsfiender och gaphalsar av alla slag, men flugorna är det ingen som bryr sig om. Inte ens de räddhågsna håller mig sällskap. Men politik är det. Och i flugfrågor är jag liberal och förordar inga övergångsregler för att de ska få inlemmas i vår fauna.
Låt dem komma bara. Här finns gott om plats …

Frågan är som i så många andra sammanhang i dessa dagar:
– När vi talar om det ljuva livet på vår udde – vilka ska vi inkludera i begreppet ”vi”?

PS: Bara så att du vet, den så kallade jordgetingen är mytomspunnen och ses ofta som aggressiv och farlig. I själva verket finns det inte är någon egen art som heter jordgeting och är inte farligare än släktingarna som bygger sina bo ovan jord.
Bålgetingen är stor, men är en förhållandevis lugn geting som sällan attackerar människor. Däremot äter bålgetingen andra getingar. Bålgetingen är landskapsinsekt för Småland.
Om humlan finns mycket att skriva, men det ska jag göra en annan dag.

Hon: och idag står alltså jag för både middag och vin. Vill ju inte vara sämre så det blir en spansk afton. Paella med spanskt vin, Fucking good Wine, och baskisk chili kryddar maten. Espelette, från min egen chili-odling förstås! Och allt tillagat i vårt nya utekök utanför Chateau Margareta!