Träningsvärker vidare

Får vissa lättare träningsvärk än andra? Den frågan svarade Nicklas Lindström på hos Petra på Marathonbloggen för ett tag sedan.

Jag är hundra procent säker på att så är fallet. Och jag tillhör skaran som får groteskt mycket träningsvärk. Groteskt. I torsdags var jag på cirkelfys. I lördags var jag totalt funktionsoduglig. I dag behövde jag visserligen inte gå baklänges nedför trapporna.  Jag kunde gå sidledes.

(Förfasade mig för övrigt över den kommande träningsvärken redan i omklädningsrummet efter passet. Beklagade mig för en passpolare, som svarade ” och jag som tycker det är så bra med cirkelfys, för av det får jag aldrig träningsvärk. ”. Upplyftande. Helst med tanke på att hon inte är någon maskare. Inte alls. )

Hade tänkt springa i skogen i det vackra vårvädret. Men inte f-n går det när man inte har någon styrka i benen. Om det beror på smärtan, eller om styrkan faktiskt är reducerad vet jag inte. Men låren bär helt enkelt inte. Fick bli cykel istället.

I övermorgon lär jag väl inte kunna sitta på rumpeländet.

4 tankar om “Träningsvärker vidare

  1. Sa du groteskt mycket? Utan överdrift?

    Jag har kraftig träningsvärk, tre dygn efter 30 min skivstång. Sitter det kvar imorgon är det nytt rekord.

  2. Groteskt mycket har jag haft högst två tre gånger. Funderar på om träningsvärken verkligen fördröjer träningen mer än en försiktig upptrappning skulle göra. Alltså om träningen som ger värk trots allt har träningseffekt som sitter i efter uppehållet.

    Snygg bild förresten. Lite bronsåldersristning. Ser ut som om du sitter på en riktig höghjuling och inte når ner till tramporna.

  3. Farsan: Kändes helt groteskt. Blev tvungen att kleta in hela benen med Voltaren för att bli någorlunda mobil. Men var ändå tvungen att stödja mig mot sambon för att ta mig ur bilen. Kände mig som en tvättäkta kärring.

    Västgötskan: Skönt att höra att jag inte är ensam! Har en kollega på jobbet som banne mig aldrig får träningsvärk, och stömdigt påpekar det med en menande leende.

    Jumper: Det tål att funderas på. Men jag misstänker att långsam upptrappning, som inte förstör framtida träning, är klokare. Kanske.
    Ha! Såg inte höghjulingen förrän du pekade ut den för mig. Men nu ångrar jag att jag inte tog bahytten.

Lämna en kommentar