Femmas lilla mage stabiliseras så sakteliga och nu får hon fast mat att äta och verkar i övrigt må prima igen. Därför vågade jag mig igår på ett träningspass på ängarna. Man ser nu att gräset börjar bli allt grönare och snart sätter det väl fart och börjar växa på höjden…

Jag tog ett pass med bara Femma och ett med bara Delfi på förmiddagen, och det var så upplyftande att jag senare på dagen tog ut båda på en gång. Det visade sig vara lite svårare än vanligt för Femma att gå fint vid sidan bredvid Delfi när det var träning på G, och det tog jag som ett gott tecken. Och jag fick se mycket som jag vill se hos Femma när vi tränar, i synnerhet lust! Att hon sitter uppmärksamt och tittar när Delfi jobbar, och inte säckar ihop. Att hon går ut med fart och säkerhet på alla linjer, även de som ”suddats” en del, och oavsett om hon hämtar först i området, eller om Delfi varit där först.

De fick gå på utlagda linjer och hämta in störningsmarkeringar om vartannat – och de var så duktiga! Både på att sitta snällt och vänta – även om jag växlade mellan dem från apport till apport, dvs det kunde när som helst vara deras tur – och på att slå på hjärnan OCH turbon (i Delfis fall: turbon OCH hjärnan…) när det nu var deras tur.

Nu fick jag bra information till min lilla utredning om varför Femma i vissa situationer blir låg och osäker.