Kanagawa är prefekturen rakt sydväst för Tokyo och är historiskt känt som Sagami (delar av Musashi ingår också) då det var rikets östra huvudfäste. Här ligger Odawara med sin väldiga borg som fram tills anläggandet av Edo var Japans östra huvudstad. Här återfinns också Kamakura som var säte för det första shogunatet under Minamoto klanen. För den historieintresserade vimlar det således av skatter som väntar på att få visa upp sig. Den som vill uppleva många olika aspekter av Japan gör klokt i att schemalägga minst tre, helst fyra dagar i prefekturen.

Kanagawa är mindre än Blekinge och det gör det också till en av Japans minsta prefekturer, men med en befolkningsmängd som närmar sig Sveriges, Kanagawa har över nio miljoner invånare, det är Japans näst största prefektur, efter Tokyo, i befolkningsstorlek. Det stora antalet människor på en begränsad yta innebär att det är tättbefolkat med 3 770 pers/km², men i realiteten är det starkt koncentrerat till Kawasaki och residensstaden Yokohama. När man väl passerat Totsuka på vägen västerut från Yokohama upplevs prefekturen som lantligt rymlig.

Yokohama presenteras oftast som hamnstad till Tokyo, men det är en stad som är dubbelt så stor som Stockholm med nästan fyra miljoner invånare. Därmed är den också Japans näst största stad och inte Osaka som många tror eftersom det är ett fu, eller huvudregion och inte ett shi som är benämningen för stad. Den som verkligen vill känna på folkträngsel och inte lider av klaustrofobi skall prova ett besök i Yokohamas Chinatown, särskilt under helgdagar, men även på vardagar vimlar det av folk där och värst är det mellan 6 och 9 på kvällen. Men den som vill prova kinesiskt kök av hög klass från nästan samtliga kinesiska regioner får sig en upplevelse som är svårslagen.

Under mitten av 1800-talet försökte shogunatet att samla de inströmmande västerlänningarna i Yokohama och för deras trivsel byggde man upp en stad i staden längs Sakuragicho och Yamashita parken. Där kan man flanera omkring några timmar och få en känsla för hur farfars farfar kunde uppleva ett besök i Japan. Precis i närheten, på ett område som heter Minato mirai kan man se hur barnbarnen kommer att få uppleva Japan.

Från Yokohama stiger man på Yokosuka linjen vars slutstation heter Kurihama, tåget stannar i Kamakura där du först besöker Tsurugaoka Hachimangu Japans största tempel till krigsguden Hachimans ära. Ett besök i slutet av mars, början på april, när körsbärsblommorna står i full blomning är en svårslagen upplevelse. Kamakura är efter Kyoto, Japans mest tempeltäta stad. Kamakura är platsen där Nichiren buddismen (folkets buddism) föddes och det finns inte mindre än tre tempel som representerar den grenen. Likaså återfinns Kotokuin, templet där den Stora Buddastatyn vaktar inträdet. Dit kommer man med linjen Enoshima Dentetsu som utgår från Kamakura station, stig av vid stationen Hase (de flesta stiger av tåget där, blir det folktomt har du åkt för långt) och följ folkmängden till templet.

När du är färdig med Kamakura, räkna med en hel dag, tar du tåget tillbaka till Ofuna (två stationer) där du byter till Tokaido linjen (orange tågset) och åker till Odawara där nästa dags förmiddag och halva eftermiddag går åt att bese Odawara borg. Hela komplexet raserades i samband med Stora Kantojordbävningen 1923, men har sakta men säkert återställts, även om det tvistas kring kastellets autenticitet. Flera av Japans stora historiska klaner har använt Odawara som sin högborg och det finns därför också ett intressant historiskt museum inom borgområdet som är värt ett besök. På eftermiddagen är det dags att återse Tokaido linjen, denna gång för vidare färd till Atami, ett alternativ är att istället ta Odakyu linjen till Hakone. Oavsett linjeval slutar resan i en mindre ort känt för sina onsen eller heta källor. Här avnjutes naket umgänge i baden med varm saké och tilltugg, samt ett spektakel till japansk kvällsmåltid.

Dagen efter kan färden antingen fortgå mot Shizuoka, Nagoya eller Kyoto eller för den som hellre vill tillbaka till Tokyo kan från Atami testa att åka Shinkansen till exempelvis Shin-Yokohama och därifrån ta ett lokaltåg till Kawasaki. Staden är naturligtvis mest känd för de motorcyklar som produceras av den eponyma industrigruppen. Men det finns två andra sevärdheter och en upplevelse som inte skall missas ifall man besöker Kawasaki. Den första sevärdheten är Kawasaki Daishi, ett jättelikt huvudtempel för Chizan sekten inom Shingon grenen av buddismen och här är Kukai deifierad under sitt buddistiska dödsnamn Kobo Daishi (den verkligt nyfikne nordisten kan mätta sitt lystmäte här). Storleken gör att såväl Kawasaki, Yokohama som Tokyobor avlägger årets första tempelbesök, kallat hatsumode, här den 1 januari. Den som vill fotografera japanskor i kimono får inte missa tillfället då templet tar emot 3 miljoner besökare under dagen.

Det andra är en festival som heter kanamara matsuri som avhålls första söndagen i april årligen. Ordet betyder ”järnkuksfestival” och är en gigantisk fallisk festival som avhölls för framgång i yrket för erotikarbetare och att de skulle undvika könssjukdomar under årets yrkesutövning. Japanbloggen har en utförlig beskrivning om fenomenet. Idag är det en mer lättsam historia där främst unga damer går omkring och slickar på en iskall pen-is medan de beskådar frambringandet av de falliska symbolerna.

Slutligen upplevelsen som är svårslagen i Kawasaki. Som bekant är Tokyo världens restaurangtätaste stad, men Kawasaki är sakteliga på väg att slå den. Det beror helt enkelt på att varje kock med självaktning som arbetar i Tokyo vill öppna egen krog, men fastighetspriserna i Tokyo omöjliggör allt som oftast den drömmen. Istället söker de sig utanför Tokyo, men inom rimligt pendelavstånd, och de allra flesta hamnar i Kawasaki. Således finns det en uppsjö av allehanda krogar med de mest förunderliga specialiteter, men då de inte ligger längs stråken som besöks av västerländska turister så finns det heller ingen information om dem på engelska. Här kommer JGG in, eller Japan Gourmet Guide, som är den tveklöst största specialisten på krognäringarna i Kawasaki, speciellt alla de s.k. ”hål i väggen” som florerar hejdlöst i staden. Således små krogar med kanske plats för sex till åtta gäster, ofta med dagens meny nedkratsad på en griffeltavla eller whiteboard. En upplevelse som ligger helt utanför det man som turist har möjlighet att uppleva eftersom man under en kväll kanske besöker sex eller sju krogar med helt olika inriktning men endast rör sig inom en fyra fem kvarter för den upplevelsen. Krogar som varken finns i guideböcker eller på Google Maps.