Hur involverad var Hirohito i andra världskriget? Det är en av de frågor som förbryllar historikerna. Japanska historiker är oerhörda försiktiga när de närmar sig frågan, eller så är de rabiata marxister som anser att han borde avrättats som krigsförbrytare. Hur rätt har de? Även om vi skalar bort den värsta sulfurosande retoriken är det onekligen svårt att inte se skillnad på kejsaren före 1945 och efter. Ett problem i sammanhanget är att de ansvariga inom militären lyckades rensa ut bland dokumentationen ordentligt så det finns mycket lite kvar som visar hur resonemangen gick. Men en del dagböcker och annat börjar komma i dagen nu när samtliga är borta och inte kan ta direkt skada.

Under Hirohitos far, Yoshihito mer känd som kejsare Taisho, hade Japan upplevt en kraftig demokratisering. Utvecklingen påminner mycket om framväxten av den svenska socialdemokratin, rösträttsreformer infördes, kvitto på betald skatt och inkomstkrav avskaffades. Men där socialdemokratin skickligt höll emot den svenska militären kunde de inte stå emot i Japan. Militären gick till motattack och kejsaren var formellt överbefälhavare, men han gjorde inget för att stoppa deras frammarsch. Tvärtom var han med om att i praktiken avsätta demokratiskt tillsatta premiärministrar.

Med militärens allt starkare politiska maktställning verkar Hirohito bli allt försiktigare. Enligt en kammarherre som tjänstgjorde i kejsarpalatset skall kejsarinnan ha bett honom ta avstånd från grymheterna under Nankingmassakern men han vågade inte för rädsla att militären skulle avsätta honom och ersätta honom med en lillebror. Hon skall då ha skällt ut kejsaren för att vara en fegis, enligt tidens normer ett regelrätt majestätsbrott. Men förmodligen ansåg han att hustrun hade rätt för han var den förste kejsaren som avsade sig ”intilliggande rum”, alltså sekundärhustrur.

Som överbefälhavare deltog han i militärens planeringsmöten. Eftersom protokollen inte återfunnits vet vi inte vilka åsikter han framförde där. Men han satte sin kejserliga stämpel på alla deras beslut och ifall han gjort det under protest får det betraktas som sannolikt att någon borde ha trätt fram, åtminstone när kriget var slut.

De bilder som finns av honom när han inspekterar anläggningar ger egentligen inte heller någon vägledning eftersom han alltid ser sammanbiten ut. Det sägs om honom att han var en mycket blyg personlighet och egentligen endast riktigt lycklig när han fick hålla på med sina akvariefiskar, han var en inbiten ichthyolog. Det är därför sannolikt att den sammanbitna minen var hans sätt att hantera blygheten. Det kan också vara så att de enträget rensat bort alla bilder där han eventuellt ler och skrattar tillsammans med militärerna. Skulle de i framtiden dyka upp sådana bilder skulle det innebära att vi nog får revidera den bild som han lyckats lämna efter sig.

Den som mycket definieras av att den amerikanska ockupationsmakten under general Douglas MacArthur aldrig arresterade eller åtalade honom. När han besökte MacArthur på dennes kontor skall han ha framfört att han inte bryr sig om vad han råkar ut för så länge hans folk kan få mat och leva vidare. Det sägs att MacArthurs, som var huvudet högre, kommentar var att kejsaren var en stor man. Om det var ironiskt menat är dock oklart. Med den nya grundlagen blev han en symbol för nationen, det verkar ha varit en roll han trivdes betydligt bättre i. Det är därför lätt att tro på de som hävdar att han inte spelade någon aktiv roll under kriget och dess förberedelser. Däremot spelade han onekligen en avgörande roll för att få slut på kriget och tvinga militärledningen att acceptera kraven på villkorslös kapitulation från Jalta konferensen.