Av någon underlig anledning, åtminstone för denna bloggare, är inläggen om japanska huvudstäder de mest lästa, som den allmänna, den om Kyoto och den rent obegripliga.. Det är svårt att inte se efterfrågan på så pass basal information som ett nederlag för svenskt utbildningsväsende. Samtidigt är efterfrågan ett utslag av att – åtminstone några – vill ta sig över högre nivåer än den lågt ställda ribba som skolan tillhandahåller. Så för den verkligt kunskapstörstande vetenskapliga allätaren erbjuder Rekishikan här ett komplett smörgåsbord av japanska huvudstäder. Listan är så fullständig den kan bli med nuvarande data, men understundom gräver arkeologerna fram nya platser som kan associeras till platser beskrivna i gamla urkunder eller koreanska och kinesiska skrifter. Exempelvis skall den förste mytiske kejsaren, Jimmu, ha huserat kring Miyazaki på Kyushu, men någon sådan plats har ännu ej återfunnits. Så listan kan mycket väl komma att uppdateras.

Som utgångspunkt för en huvudstad är definitionen där statschefen, i Japans fall kejsaren, är bosatt. De fjorton första kejsarna är obekräftade och ingår därför i det som betraktas som Japans mytiska ursprung, i takt med att de kanske kan bekräftas kommer huvudstäderna således att öka. Men den femtonde, kejsare Ojin eller Homutawake no mikoto enligt japansk terminologi, har man goda skäl att ta på allvar. Han anses ha regerat mellan 270 och 310. Hans huvudstad kallades Karushima no Toyoakira no Miya och med dagens geografiska beteckningar motsvarar det Kashihara i Nara prefektur. Detta är helt konsekvent med att den japanska statsbildningen har skett kring det som betecknas Yamato, moderna geografer benämner det Narasänkan.

Den sextonde kejsaren, Nintoku eller på ursprunglig japanska Ohosazaki no mikoto regerade mellan 313 och 399 från Naniwa Takatsu no Miya som idag återfinns inne i Osaka. Det var således med tidens mått mätt en substantiell flytt. Ojin skall ha blivit 110 år gammal och sonen Nintoku 143 år, även om vi tar i betraktande att de utgick från en månkalender och sannolikt höll sig med tio månader på ett år är det uppenbart att beskrivningarna av deras leverne innehåller tveksamma inslag. Men att de existerat och regerat från de namngivna platserna har bekräftats via arkeologiska utgrävningar. Däremot måste man naturligtvis förhålla sig skeptisk till dateringarna.

Därefter gör vi ett hopp till den tjugoförsta kejsaren, Yuryaku som på tidsenlig japanska kallades Ohatsusewa Katake, regerade ifrån Atsuse no Asakura no Miya, beläget i dagens Sakurai i Nara, där han styrde mellan 456 och 480. I samma stad men på annan plats, nämligen Iware no Mikakure no Miya satt sonen Seinei, den tjugoandra kejsaren var känd som Shiraka no mikoto. Det här är första tillfället då kejsaren gör en kortare flytt. Seinei regerade endast fyra år och det är inte omöjligt att hans hälsa inte tillät någon längre flytt.

Sonen Kenzo, kallad Woke no Sumera mikoto av samtiden, regerade ännu kortare tid, knappt tre år, från Hatsuse no Namiki no Miya beläget i dagens Asuka by i Nara. Den flytten kan sägas vara betydelsefull då huvudstaden skulle befinna sig i detta närområde under 600-talet, men det visste naturligtvis ingen när den flyttade dit första gången.

Den tjugosjätte kejsaren, Keitai men då Wohodo no mikoto, skall ha regerat mellan 507 och 532 och det ifrån inte mindre än fyra olika huvudstäder. Den första Kuzuha no Miya låg i dagens Hirakata som ingår i Osaka prefektur, den andra, Tsutsuki no Miya återfanns i Kyotanabe en bit utanför dagens Kyoto, den tredje. Otokuni no Miya i det som heter Nagaokakyo också det senare en viktig huvudstad. Den fjärde var Iware no Tama no Miya som därmed återvände till Sakurai i Nara. Orsaken till rörligheten är oklar, men sannolikt har det varit en period då Japan drabbats av väldiga naturkatastrofer. Dessa togs som tecken på gudarnas vrede och man fruktade att kejsarens palats placerats ovanpå gudomliga gravar och därför valde att flytta dem, men de tre första är så vitt vi vet idag första gången kejsaren bosatte sig där. Exakt vilka gudar som skulle störas och varför är således väldigt oklart. Dessutom visar de tankarna att kejsaren inte alltid varit den gudom som nationalister och militarister gjorde honom till under 1900-talets första hälft.

Då Keitai abdikerade övertog sonen, Ankan för dåtiden Magari no Oe no mikoto, faderns palats i Sakurai, han dog inom få år och efterlämnade inga barn. Istället fick hans bror överta tronen, den 28:e kejsaren Senka då känd som Hinokuma no Takata no mikoto, flyttade huvudstaden tillbaka till Kashihara när han flyttade in i Magari no Kanahashi no Miya, där bodde han tre år innan han flyttade till Sakurai och Hinokuma Iori no Miya, varifrån han regerade i ytterligare fem år.

Med den 29:e kejsaren, Kinmei eller för samtiden Amekuni Oshiharaki Hironiwa no Sumera no mikoto, träder vi in i Asuka perioden, den första som, tack vare den kinesiska astralkalenderns införande, har historiografiskt fastställda datum. Han regerade från Shikishima no Kanasashi no Miya som sannolikt låg i den tidigare nämnda Asuka men det kan inte uteslutas att platsen faller inom Sakurai.

Kinmei återföljs av nio kejsare som har inte mindre än tretton palats i och kring Asuka, därav historikernas namn på perioden som Asuka perioden. Här skall emellertid noteras att något palats kan ha befunnit sig i dagens Osaka prefektur, men det ligger fortfarande inom dåvarande Asuka. Men 661 förlägger den kvinnliga kejsaren, 35:e och 37:e i ordningen, Saimei under sin andra regentperiod huvudstaden till Asakura no Tachibana no Hironiwa no Miya i dagens Fukuoka på Kyushu. Koreanska källor uppger att hon bistod Paekche i deras strider mot de andra rikena på den koreanska halvön. Eftersom Fukuoka är det närmsta man kan komma Korea i Japan är det ett logiskt byte av huvudstad. När hon återvände flyttade huvudstaden tillbaka till Asuka regionen.

Den 43:e kejsaren var också en kvinna, Tenmei eller Ahe no Himemiko, flyttade huvudstaden till Heijokyo, Fridspalatsets huvudstad, mera känt som Nara år 710. Den 45:e kejsaren, Shomu eller Ameshirushikuni no Oshiharaki no Toyosakurahiko no Sumera no mikoto flyttade huvudstaden tre gånger. Först till Kitsukawa, därefter Koga och till sist Osaka.

Den 50:e kejsaren, Kanmu (de långa personnamnen försvann), flyttade först huvudstaden till Nagaokakyo mellan 784 och 794, men ett antal naturkatastrofer innebar att han 794 flyttade igen till Heiankyo, Fridens och Stillhetens huvudstad idag mera känd som Kyoto. Men som vi sett var det inte första gången huvudstaden förlagts i det som idag betecknas Kyoto. Den traditionella uppfattningen är att Kyoto var huvudstad fram till 1868. Det är en sanning med modifikation.

1180 förlade barnkejsaren Antoku huvudstaden till Hyogo eller dagens Kobe, då kallat Fukuharakyo. 1336 till 1348 var Yoshino i Nara huvudstad, en roll den även spelade 1373. Fyra gånger under 1300-talet var Gojo, också det i Nara huvudstad. Likaså var Nagano, en mindre plats i Osaka prefektur och Osaka stad huvudstad under kortare period under 1300-talet. Orsaken var att stridigheter inom kejsarhovet uppstått och det delades i ett södra och ett norra hov. Det var först 1392 som det andra shogunatet, Ashikaga, kunde eliminera det konkurrerande södra hovet och sägas kontrollera kejsaren och hovet i Heiankyo.

Därmed var Kyotos roll som rikets huvudstad åter fastställd och med tiden skulle den rotas så pass djupt att när det beslutades 1868 att flytta kejsare Meiji till dåvarande Edo och döpa om det till Tokyo fick det ske i smyg för att inte röra upp känslorna allt för mycket hos Kyotoborna.