Minns du mitt inlägg om Östergötlands brittiska sidor förra sommaren efter vår road trip (jo, jag kunde sagt bilsemester, jag som inte gillar när vi använder engelska uttryck där det redan finns svenska men jag tycker det sistnämnda låter mer som en lång, planerad resa medan en road trip lika gärna kan vara ett par dagars spontant äventyr). I år gick turen till Öland där jag raskt insåg att förra årets brittiska upplevelser gick att tangera så nu har jag nog hittat ett nytt tema till inlägg. I Östergötland var det rena anknytningar medan det på Öland handlar mer om miljöer.

Att det blev Öland hade att göra med att dottern fått för sig att Böda Sand var något hon ville uppleva, inte för att hon älskar att partaja utan för att hon ville se den kända stranden och gillar att träffa nya bekantskaper att spela vattenpolo eller beach volley med på semestern. Saker blir dock inte alltid som man tänkt sig. Eftersom vi kört långt ankomstdagen så hade jag bokat hotell i Färjestaden där dottern tog sig en titt på hotellets spa och meddelade att där tänkte hon hinna vistas så hon körde hellre på utflykter söderut än ända upp till Böda. 

Hotellet hon fastnade på heter Skansen och visade sig inte bara ha det spa jag kostat på oss för att vädret varit så oberäkneligt utan det har nyligen nominerats för att ha världens största utbud whisky. Redan i hotellbarens skinnsoffor finns alltså chansen att sjunka in med ett gott glas i en miljö av cricketslagträn, tropikhjälmar och säckpipor men den som vill smaka de ovanligare och äldre sorterna gör bäst i att boka en whiskyupplevelse på förhand och uppleva vad som finns i skåpen våningen under receptionen. 

Whisky galore (och det är ett stort rum)

Vickleby hamnar definitivt i topp om jag någonsin skriver ett inlägg om Sveriges mest engelska byar. Byn är känd för att den är så pittoresk men aldrig hade jag anat precis hur vacker och inte minst prunkande den är. Överallt flyger fåglar omkring mellan buskar och träd i folks trädgårdar. Utöver att vara pittoresk är den känd för att Carl Malmsten här öppnade Capellagården för att utbilda människor i möbeldesign, konsthantverk och trädgård och ett besök här späder bara på upplevelsen av England där man går i trädgården. Plötsligt hör man klappret av hovar på bygatan utanför och någon rider förbi. Det här vore rena Midsomer om det inte vore för att många av husen är i trä.

I Vickleby står husen tätt

Klappret av hovar, kyrkan mitt i byn…

Visst kan du ana rävskalv i natten?

Färister ser man inte många av i Sverige men på Gotland och Öland finns de och ordet i sig är ett av de jag gillar bättre på svenska än på engelska för ”cattle grid” låter mer industriellt. I Storbritannien har många får lärt sig att rulla på rygg över dem för att ta sig ut men de små ölandsfåren håller sig ute på sina hedar och ligger och tuggar vid vägkanten bland så mycket ölandstok att det påminner om det gula ärttörne som kantar vägarna i vildare delar av Storbritannien. Vägen mellan Ottenby Kungsgård och Ölands Södra udde med fyren Långe Jan och fågelstationen måste vara en av Sveriges allra vackraste små vägsträckor. Väl framme kan du dessutom låna fågelskådarnas kikare och spana på tjocka sälar ute på reven. 

OK, här ser det mer grekiskt ut men vänta tills ni ser helheten vid Ottenby

Alvaret är ett av våra världsarv men ska vi vara petiga så heter det Södra Ölands Odlingslandskap eftersom alvar är en benämning på just den typ av natur som finns här snarare än ett geografiskt namn. Hur du upplever Alvaret beror helt på säsong och när på dagen du kommer. På våren är det fullt av blommor och vore vackert att se. Sommartid fastnade vi särskilt för eftermiddagen när vi körde vägen från Stenåsa till Resmo med rader av stenmurar i hedlandskapet. Det gjorde sitt till att vi plötsligt råkade få in Beatles på radion men även utan dem är det bara rasen nötboskap på heden som visar att du är i Sverige för du ser inga byggnader och bara ett fåtal vägskyltar. 

Är det ölandstok eller gult ärttörne där bakom stenmuren?

OK, stenarna är platta men du får Emmerdale-vibbar

Borgholms slottsruin ser inte vidare brittisk ut med sitt stjärnformade försvarsverk utan kärna men den imponerar och visar att även i Sverige finns historien ständigt närvarande. Dessutom måste du över fler färistar här också även om det är lättare att köra på tyska turister än kor i högsäsong för det är många som vill se vår tyska drottnings sommarresidens Solliden alldeles nedanför vilket inte heller ser brittiskt ut men är känt just för sin slottsträdgård där du hittar en engelsk trädgård, krocketplan och rosenträdgård så tro inte att allt är italienskinspirerat. 

Borgholms slottsruin i all sin prakt

Jag vet inte vad Öland har gjort med den här familjen. Make och dotter hade alltså inte satt sin fot på ön tidigare och båda två babblade uppspelta om hur det var som att semestra i Cornwall trots att dottern längtar till sitt St Ives årets alla dagar. Jag har försökt locka henne till Kroatien, London och spahotell innan studierna börjar igen om några veckor men nej, både hon och hennes far vill båda tillbaka till Öland omedelbart och får så där sneda leenden när man frågar. Maken föll pladask och sa att inte ens Gotland som vi annars gillar kan mäta sig med årets upplevelser (”jag kommer från en stad med stadsmur, sådant imponerar inte på mig”). Det finns platser hemma i Skåne som är väldigt lika hans hembygd i Yorkshire så det kan inte bara ha varit Alvarets hedar utan helt enkelt en helhetsupplevelse som golvade honom och ölänningarna har ingen aning om vilken komplimang detta är! Gissa vilka två som nu tjatar om att vi ska göra Öland till årets ”post holiday holiday” (vi kallar dem så i familjen, de där korta resorna man bokar för att muntra upp sig när man just kommit hem från semestern).