Mina äldre barn uttrycker sig ibland om att olika saker ”äger”, d.v.s. ”är väldigt bra”. I en artikel i Hallands nyheter från i fredags ser vi ett domstolsutslag som handlar om att ett ordenssällskap (inte Svenska Frimurare Orden, utan det irreguljära Svenska Frimurare Lägret) kräver att en utesluten medlem återlämnar material som är ordens. Domstolen anser att det inte är klarlagt ordensmaterialet tillhör orden och den uteslutne medlemmen får därmed behålla materialet. Storm i ett vattenglas, tycker kanske en del, eftersom det snurrar runt en hel del ordenstecken och övrigt material för olika ordnar på begagnatmarknaden.

Men jag tycker att det inte är en oviktig principiell fråga och även en fråga om heder. Jag vågar påstå att det är allmänt känt att ordenssällskaps material såsom insignier, instruktioner och handledningar m.m. i normalfallet är till låns och de ska de naturligtvis återlämnas (ett undantag: Amarantherordens ordenstecken, som är personlig egendom). Det är viktigt i synnerhet för en medlem som uteslutits; ordensmaterial kombinerat med antipati innebär en uppenbar risk för vidare spridning. Eftersom ordenssällskapen ofta handlar om att genom ritualerna och ”överraskningens didaktik” ge medlemmen en tankeställare är det viktigt att ordenssällskapen kan upprätthålla överraskningen. Eller, om ordleken tillåts, endast om ordenssällskapen äger (i vanlig betydelse) kan de upprätthålla en ordning där ordenssällskapen äger (i ungdomlig betydelse).