Till offer åt Molok är den femte boken med Rebecka Martinsson. ”Besiktningsmannen skär upp buken på björnen. – Jaha, skall vi kolla vad nalle har ätit? säger han. Det ryker om det stinkande maginnehållet. Besiktningsmannen rotar runt i sörjan med en pinne. Mungiporna far ner i en misstrogen min. – Vad i helvete är det den har käkat? mumlar han. Karlarna i jaktlaget kommer närmare, kliar sig i bakhuvudena så att kepsskärmarna glider ner i pannorna. Någon får fram sina glasögon. De vet ju att björnen har ätit upp Samuel Johanssons gråhund. Besiktningsmannen reser sig. Håller en liten benbit mellan fingrarna. – Vet ni vad det här är? frågar han. Han är alldeles grå i ansiktet. Skogen har tystnat, ingen vind, ingen fågel. Det är som att den tiger om en hemlighet. – Det är inte hund i alla fall. Så mycket kan jag berätta.” Man skjuter en björn i byn Lainio. I björnmagen finner man en tumme från en människa. Några månader senare hittar man en kvinna mördad i sitt hem. Hon har blivit brutalt ihjälstucken med en grep. Kammaråklagare Rebecka Martinsson leder till en början förundersökningen, men blir bortkopplad från utredningen. På egen hand börjar hon forska i mordet på kvinnan och ett antal dödsfall som tidigare har avskrivits som olyckor. Det gäller att hitta sambandet innan fler faller offer.
Min kommentar: Jag tycker att Åsa Larssons böcker om Rebecka Martinsson genomgående har varit bra. Det har varit/är en blandning av kriminalroman och bra personskildringar. Men nu när hon kommit upp i 5 böcker så tycker jag att det börjar gå lite stå i historien. Den här boken är uppbyggd som så många svenska kriminalromaner idag. Ett brott i nutid med kopplingar tillbaka till dåtid. De två historierna berättas parallellt och knyts ihop på slutet. Klassiskt. I Åsa Larssons fall är hennes person och miljöbeskrivningar betydligt bättre än hennes kriminalhistoria. Så jag skulle önska att hon skulle skriva en bok som inte var en deckare. I mitt högst personliga tycke och smak innehåller boken alldeles för mycket hundar. Jag gillar inte hundar, har svårt för att tycka synd om hundar. Det är orsaken att boken får en 3:a istället för en 4:a. Men ett extra plus för att hon läser själv och gör det så bra.
Uppläsare: Författaren själv
Betyg:
ljudboksbloggen.com 
Lämna en kommentar