Utanför tågfönsret rullar tyska åkrar, träd och städer förbi alltmedan solen sjunker på himlen. Det må inte vara det absolut snabbaste sättet att resa men väldigt rofyllt, upplevelsrikt och smidigt.

Och är det inte så att det bara kan vara nyttigt för oss människor att ibland tvingas sitta stilla utan internet eller andra distraktioner och helt enkelt få tid att reflektera? Det är så lätt att springa på i så hög fart att man glömmer eller tappar bort vad som var meningen med allt.

Sen tycker jag också att det finns en poäng/charm i att göra resan till en del av reseupplevelsen, man hinner börja längta efter att få komma fram och man förstår att man faktiskt förflyttar sig långa sträckor.

Nu är vi dock hemma igen efter en härlig semestervecka i Frankrike, de flesta tågbyten gick smidigt och vi kom både fram och hem på utsatt tid 🙂