Att arbeta som eskort

Goa Esmeralda Villalobos gästbloggar här idag. Jag blev väldigt rörd av att läsa hennes inlägg. Det är en varm och go påminnelse, det är hopp, en förklaring till varför jag bloggar och kämpar på i debatten som jag gör.

Esmeralda är för mig väldigt speciell. Hon var den första sexsäljaren i Sverige som började blogga. Hon var den första människan som gjorde mig medveten om hur mycket sexarbetare diskrimineras i Sverige. För när jag började sälja sexuella tjänster hade jag ingen aning, ni ska veta att jag inte visste ett skit. Esmeralda berättade för mig, jag lyssnade och vi debattera.

Esmeralda är saknad av många i bloggosfären, det är nästan nödvändigt att hon dyker upp ibland med ett gästbloggsinlägg. Jag hoppas det blir många fler. Ordet över till vackra Esmeralda:
.

.
Det var några år sen nu.
När jag startade min blogg hade Sverige aldrig sett en bloggande sexsäljare förut. Jag tog klivet efter att jag sett filmen Memoirs of a Geisha. Där av bloggnamnet ”Memoirs of an escort”, såklart. Jag bestämde mig för att skriva ned en bit av mitt liv men när jag satt där framför ett tomt textdokument på min dator så slog det mig att om jag nu ska blotta mig så ska jag fanimej göra det ordentligt.

Efter att ha hittat mitt alias i Tarantinos underbart eldiga taxichaufför började jag med väldigt osäkra fingrar skriva ned mina känslor. Jag ville visa för er att jag var en människa, inte en maskin, inte ett objekt, utan en kvinna med en riktig själ. Det är i slutänden det allra viktigaste, att krossa bilden av skökor som något mekaniskt och omänskligt. Att ge ett värde till dessa som inte har något.

Jag var livrädd i början. Jag trodde att blogg.se skulle stänga ned mig. Att jag skulle bli lynchad och hatad kompromisslöst. Att rädslan skulle få folk att tippa över. Rädslan för det okända, rädslan för det som krossar en tusenårig bild de fått inpräntad sen de var barn.

Kritiken kom som en hård knytnäve i mitt ansikte. Bland ilska och skräck blev jag sliten i stycken i början. Men där fanns också något annat; Skarpa hjärnor och sylvassa pennor som tog till sig vad jag skrev och ställde sig på min sida. Jag ser många av er här nu. Ni som direkt gjorde valet att inte låta mig stå ensam i en begynnande storm. Blogge, Louise och alla ni andra, ni är fantastiska, jag kommer att bära med mig era ord för alltid.

Sen en dag dök något annat upp. Jag satt och slösurfade på ett eskortforum en dag när en för mig relativt okänd kollega började fråga en massa saker om sexköpslagen. Frågorna gick vidare till en debatt, vidare till en liten låga och vidare till en eld brinner ända upp till skyarna. Precis när jag inte riktigt orkade slåss längre så var hon bara där.

När jag sakta smög ut ur bloggosfären tog hon över och dundrade in som en åskande valkyria med alla vapen dragna. Isabella.

Jävlar Isabella om du ens kan komma i närheten av att förstå vad du har åstadkommit. Det är helt otroligt.

Hell hath no fury like a woman scorned.

Det är alltid kvinnans roll att vara det mest bespottade I ett samhälle och ironiskt nog oftast allra mest bespottad av dem som hävdar sig slåss för kvinnors rättigheter. Speciellt den sexuella kvinnan och såklart mest hon som vägrar följa reglerna. Vi är häxorna och genom historien bär vi våra höga svarta hattar och våra långa kappor med en stolthet värdig en drottning.

Jag studerar mycket nu för tiden. Mina förbjudna möten har sinat och jag kan i nuläget bara sitta och fantisera om de män jag träffat och det sex jag haft.

För det är hett, ska ni veta, det är glödande hett. Jag har lärt mig oerhört mycket om män på alla nivåer. Emotionellt, fysiskt och själsligt.

Jag är så tacksam för den kunskapen och jag är fortfarande den som alla män oavsett ålder i min närhet går till när de har något problem som de behöver hjälp med, något de inte vågar prata med någon annan om. Männen visar oss en sårbarhet som resten av er aldrig riktigt får se.

Någon gång i framtiden kommer vi komma till den punkt där kvinnor är fria. Kanske inte under min livstid, men vi är på väg. Fria att själva bestämma över våra liv och allra viktigast; våra underliv.

På vägen dit kan vi bara lägga vår tilltro till våra krigare. De som orkar bära bördan av att kräva rättigheterna vi förtjänar och stå stabilt på frontlinjen.

Ett av de mest populära argumenten mot Isabella är att hon är ensam. Men innerst inne tror jag att även hennes största kritiker vet att det är långt från sanningen.
Vi är tusentals, miljontals som står bakom henne som en tyst armé och vi kommer inte att lägga oss förrän slaget är vunnet.
Nu när vi har en röst så har ni inte ett ben att stå på.

Kritkerna kommer och går. Men vi i skuggorna smygande nattfjärilar kommer aldrig, aldrig någonsin att försvinna.
Mänskliga rättigheter för alla.

~ All min kärlek. // Esmeralda

.

.
Andra bloggar om: prostitution, feminism, politik, horstigma, sexarbete,
mänskliga rättigheter, sexarbetare, Esmeralda Villalobos, bloggosfären
.
...