Filmspanartema: Semester

Egentligen borde man väl skriva om en svensk film på månadens filmspanartema. Och helst en svensk sommarfilm, eller hur? Sommaren är vår religion och semestern våra tio budord.

Men jag ska inte skriva om svensk sommar, wienerbroads och olyckliga seglarpappor. Utan om ”den bästa sämsta filmen genom tiderna”, en kultförklarad skräck-komedi om en familj som åker på semester till en liten by där de blir attackerade av ett gäng växtätande goblins. Inte ett troll så långt ögat kan nå, trots att filmens titel är … Troll 2 (1990).

Troll 2 är som en slasherversion av Ett päron till farsa (Vacation) fast utan en fryntlig Chevy Chase och i stället för eviga rondeller framför Big Ben är det hjärntvättade bybor, dumma beslut och gröndreglande goblins som hotar familjens semesterfrid.

Familjen i fråga heter Waits i efternamn och gör ett husbyte med en annan familj för att komma i väg på en härligt lantlig semester i en liten by. Men dagen innan de ska åka får sonen i familjen, Joshua (Michael Stephenson) besök av sin döda morfar som dyker upp i en slags drömsekvens och varnar Joshua för de onda goblinsarna som kommer att  förvandla dem från människor till växter så att de kan äta upp dem. Men varför haka upp sig på något som ett svävande morfars-huvud säger… Familjen reser ändå.

Tvärtemot vad filmen vill ge sken av så har Troll 2 ingenting med filmen Troll från 1986 att göra. De avbildade trollen på filmaffischen till tvåan här ovan till exempel förekommer inte över huvud taget i Troll 2. I stället har vi att göra med gröna goblins med huggtänder och spjut till sitt förfogande. Och jag kan inte svara med säkerhet på varför regissören Claudio Fragasso (under namnet Drake Floyd) ville förknippa sig med Troll – och kalla sin film Troll 2 – utan att ha med några troll i filmen?!

Kanske tyckte italienaren Fragasso att det kunde vara fiffigt att lura in den amerikanska publiken genom att anspela på en annan amerikansk film. Kanske visste han inte att Troll var en riktig flopp? Kanske tyckte han att det var en bra film …

Inte heller den här —>
officiella filmaffishen på IMDB stämmer överens med filmen. Monstret på bilden förekommer inte i Troll 2 och inte den lilla killen heller. Men det är egentligen en ganska talande ideologi för filmen överlag. Ingenting är logiskt. Som att ”trollen” har huggtänder trots att de är vegetarianer. Eller varför mamman i familjen är besatt av att säga sonens namn hela tiden. Obehagligt. Och det finns en hel del element och scener i filmen som väcker ett visst mått av obehag. Grönt slajm till exempel. Usch, kladdigt. Obalansen mellan komik och tragedi – är det meningen att vi ska skratta eller skrika av rädsla när goblinsarna förgiftar en tjej så att hon smälter ner till en grön geggamoja så att trollen kan äta upp henne, eller när Joshua erbjuds en smakbit av sin egen mamma? Den morbida humorn är svårmanövrerad och min analys är att regissören är tondöv helt enkelt.

Det som är skrämmande på riktigt är snarare de märkliga sidospåren, som att tonårsdottern i familjen anklagar sin pojkvän för att vara homosexuell eftersom han bara vill hänga med sina killkompisar, att ingen, INGEN lyssnar på Joshua, eller att det antyds att pappan Michael (George Hardy) använder sitt bälte till mer än byxassistans när Joshua har betett sig illa …

Syftet med filmen? Tja, någon slags kampfilm för carnism? En medveten b-film? En misslyckad skräckfilm? En jättemisslyckad familjefilm? Är den rolig? Knappt, inte ens som ”spoof”-film. Men något har den ju – i alla fall enligt filmens hängivna fanbase.

Nästan 20 år efter att Troll 2 kom ut gjorde ”Joshua” som spelades av Michael Stephenson dokumentären Best worst movie (2009) om hur en usel b-film lyckades hitta en plats i hjärtat hos många filmälskare som garvar läppen av sig åt den taffliga produktionen. Som ÄLSKAR hur satans kass den är. Som avgudar George Hardy och repliken:

”Do you see this writing…? Do you know what it means…? Hospitality. And you can’t piss on hospitality! I WON’T ALLOW IT!”

Stephenson söker upp sina forna medspelare och undersöker hur filmen har påverkat dem och med deras karriärer – blev det något av dem? Dokumentären om Troll 2 har mer att säga än filmen i sig. Särskilt underhållande är regissören Claudio Fragasso. Det är omöjligt att säga om han är en knäppgök – eller ett smått geni som förstår att han tjänar på att behålla masken och påstå att filmen är gjord utan ironiska avsikter. Kanske är det vad som är mest obehagligt med Troll 2. Att man inte vet vad som rör sig i hjärnan hos en människa som inte kan göra skillnad på troll och goblins.

Det här var månadens filmspanartema. För att se vad de andra har skrivit om, dundra in på deras bloggar och läs!

Rörliga bilder och tryckta ord
Har du inte sett den
Fripps filmrevyer
Absurd Cinema
Fiffis filmtajm
Movies-Noir
Jojjenito
Filmitch