Den tredje boken i trilogin om beteendevetaren Alex King är äntligen här! Thomas Eriksons bok Vanmakt börjar med föräldrars värsta mardröm: deras lille son försvinner. Den estniska barnflickan får förstås skulden för att ha varit oaktsam, men knappt hinner familjen involvera polisen och sin granne Alex King förrän barnet återlämnas, oskadd och utan ett spår av förövaren. Att familjen är den brittiske diplomaten William Smythe komplicerar saken. Är det brottet personligt eller har det kopplingar till terrorister? När sonen och dessutom barnflickan försvinner än en gång, börjar Alex King misstänka att det hela är en maktdemonstration. Någon vill visa William Smythe och hans familj att de inte kan skydda sig om någon bestämmer sig för att göra dem illa.

Alex King är expert på att dela in sin omgivning i olika färger, beroende på vilken personlighetstyp man är. Han ser hur den ”superblåe”, d v s den analytiske och mycket sansade, William Smythes lider av att förlora sin kontroll över vad som sker. Hans hustrus psykiska problem tycks bara bli värre och den äldsta dottern saknar barnflickan mer än sin lillebror och mår dåligt av det. Ingen tycks ha tid och ork att bry sig om henne. Familjens vackra fasad krackelerar fullständigt och polisen famlar i blindo. Alex Kings prat om färger hit och dit tycks inte ha någon relevans i fallet… eller?

Jag gillar Alex King och undrar om det här alltså är den sista boken om honom? En trilogi är ju per definition bara tre böcker. Väldigt synd i så fall! För trots att jag tycker att Vanmakt är den sämsta av de tre så tycker jag fortfarande att den är klart läsvärd. Det är spännande med huvudpersoner som inte är poliser i deckare, tycker jag. För inte så länge sen fick vi göra ett snabbtest på en kursdag om vilken färg vi tillhörde. Det finns fyra stycken grundfärger: blå, röd, grön och gul som alla representerar en viss personlighetstyp (teorin bygger på C G Jungs forskning). Alla människor har en färg som dominerar och denna avslöjar hur personen tänker och fungerar. Enkelt uttryckt: Kan man komma underfund med vilken färg ens medmänniskor är så blir det lättare att kommunicera och förstå varandra och sig själva. Visst låter det spännande? Thomas Eriksons huvudperson Alex King använder sina kunskaper i beteendevetenskap för att sätta dit gärningsmannen. Ungefär som en gärningsmannaprofil. Han vet hur hen tänker, om han vet vilken färg hen har. Eller rättare sagt, vilka som är drivkrafterna bakom brottet.

Tyvärr tycker jag att det blir lite långsökt i den här boken och allt resonerande gör att berättelsen tappar styrfart . Upplösningen blir också lite krystad när alla människor ska has ihjäl till höger och vänster. Du kan bättre, Thomas Erikson!

Författare: Thomas Erikson
Titel: Vanmakt
Förlag: Damm