Där gryningen dröjer heter den tredje deckaren i Anna Lihammers serie om kriminalkommissarie Carl Hell och polissystern Maria Gustavsson. Året är 1936 och i Berlin hålls de olympiska spelen i det framväxande Nazityskland. Dit är också Carl Hell på väg, högst motvilligt. I sista stund kallas han tillbaka för att utreda ett dubbelmord. Dessutom har en prostituerad kvinna hittas svårt misshandlad. Han kräver att få arbeta med  polissyster Maria Gustavsson, vilket tas emot med bestörtning. Vad ska en kvinna kunna bidra med i en sådan här utredning?Det blir således Maria Gustavssons uppgift att vaka över kvinnan på sjukhuset, eftersom någon vill henne illa.

Tjugotre år tidigare är en professor och hans medhjälpare på väg till Arktis för att lösa gåtan med Andréexpeditionens öde råkar ut för diverse missöden och medlemmarna tvingas övervintra i en stuga, som knappt erbjuder skydd mot hårda snöstormar eller isbjörnar, utan adekvat utrustning och bristfälligt med förnödenheter. Ingen av deltagarna är heller särskilt förberedda för en sådan här svår uppgift från början. Men första tiden är de vid tämligen gott mod, men ju längre tiden går desto mer tycks en viss hackordning utformas med en ledare som tycks njuta av att plåga sina undersåtar. Det är en mycket obehaglig läsning, men fascinerande på samma gång.

Anna Lihammer skildrar det mörka 30-talet så att det känns levande och parallellerna till vår tid är rysligt obehagliga. Om man stillatigande ser på, kan vad som helst hända. Därför är det en ytterst aktuell bok för vår tid, så väl som en välskriven historisk skildring. Titeln Där gryningen dröjer tycks anspela på både det arktiska mörkret och det allt kyligare samhällsklimatet. Kanske tycker jag att upplösningen blir lite tillkrånglad och hafsig. Förmodligen hade den tjänat på att få breda ut sig lite mer och boken hade kunnat vara lite längre. Men det är ändå en förbaskat välskriven och spännande deckare!

Författare: Anna Lihammer
Titel: Där gryningen dröjer
Förlag: Historiska media