I kungariket The Six Duchies har det rått fred länge. Så länge att när skepp plötsligt dyker upp utanför dess kuster och börjar anfalla städerna har folket inte mycket att sätta emot; de flesta är ju bönder och köpmän utan någon som helst erfarenhet av att slåss. Mitt i detta växer pojken Fitz upp, den blivande kungens oäkting. Det blir en hård uppväxt för den lilla pojken som alla vill utnyttja och han hinner bli uppfostrad till både stalldräng och prins såväl som till lönnmördare. Det kommer att visa sig att han är en katalysator; att hans blotta närvaro påverkar händelseförvecklingen i kungariket, på gott och ont.
Farseer-trilogin är ett gediget verk av väldigt bra fantasy. Både de två första böckerna når lätt upp till en femma i betyg. Språket är tajt och Hobbs värld känns stor, genomarbetad och mycket intressant.
Tredje boken föll mig inte riktigt lika mycket i smaken som de andra två. Den är fortfarande bra, men det var lite för mycket fläng hit och dit, lite för mycket upprepning. Och i förhållande till de andra två böckerna, lite för mycket high fantasy (jämför framsidorna så förstår du skillnaden). I tredje boken spelar telepatiska förmågor en väldigt, väldigt stor roll och det blir snabbt tröttsamt att läsa om hur de spionerar på varandras tankar och sliter för att inte själva påverkas av telepatins krafter – kan det inte hända nåt istället? Hobb börjar dessutom i tredje boken att återberätta en del saker. Huvudpersonen sitter och tänker långt om länge på saker som hände i den första eller andra boken. Och vad som stod i dem vet jag ju redan.
Imponerande är världen och alla genomarbetade karaktärer, något av en besvikelse är slutet.
1 kommentar
Comments feed for this article
29 april, 2014 den 10:02
En dåres företag | Bokmalande
[…] här boken inleder trilogin ”The Tawny Man”, som är en direkt uppföljare till Hobbs Farseer-trilogi. Spoilervarning!, alltså, för alla som inte har läst de […]