Det har varit grisar i flera veckor nu – i SVT:s Aktuellt, Debatt och Gomorron, i Ekot och i pressen. Och det avspeglar något väldigt viktigt. Många människor känner för djur och hur djur hanteras. Man talar mycket om utvärdering av Jordbruksverkets pilotstudie. Men vem gör en klok analys av den mediadebatt som under senaste tiden rått kring svenskt djurskydd och svenska mervärden? När vi idag läser från Jordbruksverket att köttkonsumtionen och köttimporten minskar och den svenska produktionen ökar är det speciellt viktigt att upprätthålla förtroendet för hur vi föder upp och hanterar kor, grisar och kycklingar i Sverige. Nej, diskussionen kring grisars välfärd är inte en storm i ett vattenglas, som Martin Wierup mailar till Louise Epstein inför P1s inslag kring grisarna. Han försöker sannolikt tona ner de åtgärder som föreslås i det tänkta kontrollprogrammet för gris. Men det är stor skillnad mellan dagens svenska lagstiftning, som i undantagsfall tillåter att man stänger i en problematisk sugga, mot att acceptera att man rutinmässigt låser in henne fem dagar i samband med grisning. Och som jag sagt tidigare- hur ska detta kontrolleras? Lätt att missbruka. Därför är det intressant att lyssna på den gotländska grisuppfödaren, som har dåliga erfarenheter av att fixera suggor för länge. Men programmet innehåller fler åtgärder, som närmar svensk lagstiftning till EU:s. Min kollega från Eurogroup for Animals, Michel Courat, ger stöd för att det uppmärksammas när Sverige avviker från dagens svenska djurskyddslagstiftning. MEP Jytte Guteland (S) gjorde en bra analys och jag hoppas hon vidarebefordrar detta till Sven-Erik Bucht. Fredrik Federley insåg nog frågans allvar. Men när han hävdar att man genom fixeringen skulle rädda 300 000 grisar (undrar var han fått siffran ifrån) så blir det nästan pinsamt. Jag har påpekat detta tidigare. Då måste vi binda suggan och skaffa griskuvöser, som Bo Algers twittrade. Nästa vecka är det dags för Sven- Erik Bucht att starta upp arbetet med en svensk livsmedelstrategi och redovisa utfallet av Konkurrenskraftutredningen. Att näringsdepartementet inte satt det ideella djurskyddet i panelen är omdömeslöst och tyder på bristande omvärldanalys. Det är ju djurskyddsfrågorna som kanske är de mest kritiska och värdeladdade. Som konsumentföreträdare och djurskyddsengagerad är jag djupt oroad.