När jag började arbeta som lärare var jag angelägen om att utveckla mina elevers kunskaper. Men jag frågade mig ofta: vad är “kunskap” i skolan? Jag insåg snabbt att det inte var en lätt fråga att svara på, men viktig att tänka på. Mitt begrundande av kunskap i skolan skapade nämligen utrymme till att bedöma vad som skulle prioriteras när det gäller min undervisning i förhållande till skolans mål. Det gav mig också utrymme att tänka kreativt.

I min forskning tänker jag på kunskap igen. Den här gången från ett politiskt perspektiv. Men konceptet är fortfarande inte lätt att definiera. Jag har stött på många olika termer för att förklara vilken kunskap eleverna ska lära sig i skolan. I det svenska skolans har “kunskap” en given definition. Den är grundad i Skolan för bildning (SOU 1994), ett huvudbetänkande, som nämner att det finns fyra olika kunskapsaspekter: fakta, förståelse, färdigheter och förtrogenhet.

Internationella perspektiv på kunskap omfattar inte nödvändigtvis alla dessa fyra aspekter. Uttrycket “kompetens” kan exempelvis definieras som kunskap, färdigheter och attityd (se Europaparlamentets och rådets rekommendation från 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (EGT L 394/10)). I EU-definitionen skiljs kunskap från färdigheter, vilket inte är fallet i den svenska skolan. I själva verket innehåller den svenska definitionen av kunskaper i skolan både vad som kan kallas “know-what” och “know-how” på engelska. Det betyder också att du inte skiljer kunskap från förståelse.

I praktiken delas dock kunskap ibland när det gäller bedömning av elevprogression i svenska skolor. Lärare kan till exempel börja med att undervisa fakta som en lägre kunskapsnivå och sedan gå vidare till färdigheter och förtrogenhet, vilket då värderas högre. Det innebär att en elev skulle kunna få ett lägre betyg för att enbart kunna fakta. Men det är inte det rätta sättet att utvärdera elevernas övergripande kunskaper enligt den svenska läroplanen, där det inte finns någon hierarki mellan de fyra kunskapsaspekterna.

I det svenska policydokumentet Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Skolverket, 2011) uttrycks begreppet kunskap genom ämnesspecifika förmågor. Termen “förmåga” förvärvar i detta sammanhang sin egen mening. Ämnesspecifika förmågor skapas separat för resten av läroplanen. Detta görs i en arbetsgrupp bestående av många olika politiska röster, till exempel akademiker, politiker och skolutövare. Den huvudsakliga intentionen är dock att ämnesspecifika förmågor ska ses som mål för elevernas lärande.

Vad ovanstående illustrerar är att definitioner av kunskaper i skolan är mycket kontextualiserade. Så, “god kunskap om ett ämne” kan innebära olika saker i olika sammanhang. I svenska skolor skulle det exempelvis innebära att studenterna måste ha både teoretisk och praktisk kunskap.

Så lärarens förståelse av begreppet kunskap är en mycket viktig del av den professionella uppgiften. Inte bara för elevernas lärande utan också för lärarnas förmåga att bestämma läroplanens innehåll, använda sitt professionella utrymme och arbeta självständigt i klassrummet.

English version

Versión en español

Referenser

European Parliament and the Council of the Euroepan Union (2006) Recommendation of the European Parliament and of the Council on Key Competences for Lifelong Learning in Official Journal of the European Union. Available online at: http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=celex%3A32006H0962

SOU 1992:94. Skola för bildning: Huvudbetänkande av Läroplanskommittén. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Skolverket (2011) Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Mölnlycke: Elanders Sverige AB.