Traditionell japansk teater är stiliserad och därmed, åtminstone för västerlänningar men även de flesta moderna japaner, en förvärvad smak. Utan insikt i teaterns form och avsikt är det svårt att tillgodogöra sig ett drama. Trots sin historiska rikedom och kulturella egenhet får traditionell japansk teater nästan inget statligt kulturstöd, kan den inte attrahera åskådare kommer den att dö ut. Västerländska dramer spelas också i japansk översättning, men utanför Tokyo och till viss del Osaka är det sällan de sätts upp. Traditionell japansk teater livnär sig därför till stor del av landsbygden.

Den mest stiliserade formen av teater är Noh, som stavas på detta sätt för att markera ett utdraget vokalljud. Ordet betyder ”förmåga” eller ”skicklighet” och är en markering av att det tog årtionden innan en skådespelare lärde sig behärska alla rörelsemönster. Lite brutalt uttryckt kan Noh klassificeras som musikal och det kallas även Nohgaku på japanska eftersom musik ackompanjerar skådespelarnas agerande. Noh har sitt ursprung i sarugaku eller ”apspel” och har stora likheter med en modern cirkusföreställning, och Noh föreställningar kallades sarugaku ända fram till Edo perioden. Noh skådespelets fader är Kanami Kiyotsugu, som levde i mitten av 1300-talet och drev en sarugaku trupp kallad Yuzaki (den normala läsningen av hans förnamn) som 1375 tillsammans med sin son Zeami framförde den stiliserade versionen snarare är sarugaku versionen av ett skådespel för shogunen Ashikaga Yoshimitsu. Denne blev så betagen att han omedelbart beställde fram fler skådespel, men en minst lika bidragande orsak verkar vara att han blev besjälad av den tolv år gamla ynglingen.

Noh bygger på ett intrikat rörelsemönster och kodifierade gester som publiken således behöver känna till för att tillgodogöra sig innehållet. Dessutom används masker inom Noh för olika typer av roller, en och samma skådespelare kan därför under en föreställning agera för flera figurer genom att byta mask och till exempel huvudbonad. Skådespelens protagonist inleder skådespelet som människa men avslutar det som spöke. Detta bygger på principen om jo-ha-kyu tre tecken som anger inledning, sammanbrott och intensitet. Ett Noh skådespel skall därför inledas stillsamt i första akten, medan akterna två, tre och fyra där handlingen tar fart för att sedan i femte akten kulminera i ett crescendo. Principen om jo-ha-kyu skall genomsyra hela programmet så det första skådespelet skall vara det stillsammaste medan det femte och sista skall vara det mest intensiva. Noh är idag världens äldsta teaterform som fortfarande framförs och det spelas numera även av kvinnor, 1200 män och 200 kvinnor är registrerade som professionella Noh skådespelare.

Mellan akterna i ett Noh skådespel, spelade man Kyogen, som ofta betecknas som ett humoristiskt kort Noh drama. Ordet kan översättas till ”stolligt tal” och används för att framhäva den galna dialogen. Kyogen är en form av komediskt interludium som växt till sig och utgör numera en egen konstform. Den uppvisar en del likheter med Commedia dell’arte då de bägge använder ett i på förhand givet galleri av karaktärer. Det finns närmast en känsla av slapstick då rörelsemönstren är överdrivna och rollerna inte är åldersbesatta. Som exempel kan en 70 åring mycket väl spela en 10 årig pojke. Kyogen skiljer sig också från Noh genom att de inte använder masker.

Kabuki är en vidareutveckling av Kyogen och beskrivs här. I det moderna samhället är det den mest populära formen av traditionell teater. Efter andra världskriget var den nära att dö ut. Dels för att landet låg i ruiner och ingen hade råd att gå på teater, men kanske främst för att Japan ville göra upp med sina gamla traditioner och dit hörde kabuki. Men det var naturligtvis inte teaterns fel att landet blev militaristiskt så kabuki lyckades överleva. Kabuki skådespel med sina dyrbara kostymer och komplicerade sminkning är dyra uppsättningar och 1500 kronor för en biljett är normalpris för säten nära scenen. Numera använder man även japanska manga och anime som förlaga till Kabukispel. I Shinbashi, en stadsdel i Tokyo, visas för närvarande One Piece som kabuki.