Från den 12 juli 1192 till den 12 december 1867 styrdes Japan av tre dynastier shogun. Drygt 675 år var det släkterna Minamoto, Ashikaga och Tokugawa som bestämde var skåpet skulle stå. Undantagen är 1333 – 36, det som kallas Kenmu restitutionen, och 1573 – 1603, när den siste Ashikaga shogunen Yoshiaki formellt avgick och Tokugawa Ieyasu tillträdde som den förste i sin klan. Så långt formalia, i realiteten var det mer komplicerat, exempelvis var endast de tre första Minamoto shogunerna av samma blodlinje, därefter inadopterades lättkontrollerade män så att andra kunde styra bakom kulisserna.

De tre dynastigrundarna, förutom Ieyasu, Minamoto no Yoritomo och Ashikaga Takauji hade gemensamt att de grep makten med våld, långvariga brutala krig föregick deras makttillträde. Det i sig var naturligtvis inget ovanligt vid den här tiden, oavsett var i världen man befann sig. Det intressanta är att även om kejsarhuset var inblandad en del, mer i Ashikagas tillträde och Tokugawas avslut 1867, så var kejsarinstitutionen aldrig hotad. De första 60 åren under Ashikaga shogunatet hade Japan växelvisa kejsarhov kallad Norra och Sydliga hoven, men de avsattes aldrig.

Kejsarens ställning har alltid varit mer kopplad till myter och religion än till profan politisk makt. Perioden innan den första shogunen tillträder kallas Heian perioden och löper från slutet av 700-talet till slutet av 1100-talet. Det var främst en kulturell storhetstid för Japan, poesi, litteratur, musik, dramer osv utvecklades flitigt av ett kejsarhov som hade mycket tid över för förlustelser. Samtidigt växte kejsarfamiljen ut över alla rimliga gränser, kejsare med ett 20 tal gemåler och mer än 60 barn hörde inte till ovanligheterna. De kejserliga finanserna klarade helt enkelt inte av den bördan efter några generationer. Det var dags att fösa ut dem ur kejsarpalatset. De kejsaren skickade västerut att söka lyckan gav han namnet Taira, de som skickades österut fick heta Minamoto.

De tvingades lära sig krigskonst då det ute i bygderna fanns enklaver av olika folkslag som inte såg kejsaren i Kyoto som sitt överhuvud. Det vi idag känner som Japan börjar ta fast form, öar som Shikoku och Kyushu införlivas med det japanska riket och kejsaren, som saknar egna militära styrkor blir allt mer beroende av Taira och Minamoto för att driva igenom sin vilja. Väst och Öst, eller Taira och Minamoto om man så föredrar, börjar nu se varandra som fiender, inte minst efter att Taira börjar ge ut dekret i kejsarens namn. Landet kastas in i ett riksomfattande inbördeskrig som varar i nio år, mellan 1180 till 1189, då Minamoto klanen går segrande ur striderna. Minamoto no Yoritomo etablerar det som ofta översätts med ”tältregering” eller bakufu i Kamakura, ungefär 100 km syd om dagens Tokyo. Japan får nu i realiteten två huvudstäder, en religiös, kulturell och ekonomisk i Kyoto med kejsaren, och en politisk och militär i Kamakura med shogun.

Ansvarsområdena är tydliga och samarbetet flyter utmärkt under de första shogunerna, men precis som att Fujiwara klanen styr bakom kulisserna vid hovet i Kyoto, börjar Hojo klanen att styra bakom ryggen på shogun i Kamakura. Hojo klanen är ambitiös och försöker allt mer fjärrstyra kejsaren och hans hov ifrån Kamakura. Detta ses naturligtvis inte med blida ögon och bakufu i Kamakura kommer allt mer på kollissionskurs med kejsarhovet i Kyoto. De lyckades slå ner varje försök till kejserligt uppror, deras fall blev istället Kublai Khan som efter att ett flertal gånger skickat ambassadörer med krav på att Japan skulle underställa sig Kina som lydrike, tröttnade på att aldrig få svar och beslöt sig för att invadera landet. Han gjorde två försök, men misslyckade på grund av de tyfoner som härjar på höstarna runt Kyushsu, av japanerna kallade ”gudomliga vindar” eller kamikaze. Även om han inte lyckades med invasionerna blev det Minamoto klanens, eller mera korrekt Hojo klanens fall. Generalerna i bakufu armén förstod att det varit på hittefåret när att Kublai lyckats och ett militärstyre som inte kan försvara rikets gränser har heller ingen möjlighet att leva vidare. Det var dags för Ashikaga att ta över.