Skrivpuff, 15:e juni, 2017.

Våt

Lång

Höra

 

Gunilla skrattade till när tänkte på hur Stina pratade om sitt senaste ragg. Våt och lång, hade hon verkligen sagt så? Ingen människa berättar väl sånt för andra? Fast Stina var inte som andra, hon gick sin egen väg och brydde sig inte om vad andra tyckte eller tänkte. Åtminstone verkade det inte så. Gunilla själv blev rosig om kinderna så fort hon nämnde något som ens antydde sex. Det berodde nog på den frireligiösa bakgrund som hennes egna föräldrar kom ifrån. Själv var Gunilla inte troende. Hon hade slutat med det redan under första konfirmationsveckan en kall juni för många år sedan. Prästen hade tryckt upp henne mot en vägg och snuddat vid henne bröst. ”Oj, nej men hoppsan, så tokigt det här blev” hade han sagt och skrattat innan han gick vidare in i prästgårdens mer privata delar. Gunilla hade dragit åt sig jeansjackan som hängde på en herrbetjänt i hallen och dragit därifrån. Hon hade inte ens talat om för Anita att hon gick.

Anita hade ringt henne under eftermiddagen och frågat, men Gunilla hade sagt att hon fått akut ont i magen, varit tvungen att rusa hem och att hon förmodligen skulle stanna hemma resten av veckan. Hon skyndade sig att avsluta samtalet. Gunilla ville inte att Anita skulle höra att hon var på väg att börja snyfta. Skammen brände på kinderna. Varför hade han gett sig på just henne? Hade hon bjudit in till det på något sätt? Hade jeansen varit för tajta? Naglarna för röda? Munnen för fyllig?

Gunilla tänkte aldrig gå tillbaka.