Att fotografera föremål är inte så lätt som man kan tro. Proffsen kan använda hur många komplicerade och dyra lösningar som helst med riggar, lampor, blixtar, paraplyer, softboxar, filter, skärmar, flor med mera. Men man kommer ganska långt med enkla medel, eller som jag brukar säga till prylfixerade fotografer – och faktiskt mena det: Man kan i många fall få fram nästan professionella bilder med en fullständig kamerautrustning för under tusenlappen – om man inte har bråttom och är duktig att pruta: En begagnad kompaktkamera och en enkel hotshoeblixt. Det är allt som behövs.
Ponera nu att vi ska fota en vas eller en skulptur – eller som i mitt fall nedan, en kamerarigg för KAP. Vi tar vad vi har: En gammal enfärgad filt som bakgrund. En hotshoeblixt utan TTL och andra lyxfinesser och en pappskiva täckt med ugnsfolie. Studio blir vilket rum som helst där vi kan hitta två kvadratmeter ledig golvyta.
Jag använder nedan en systemkamera, men bytte jag den till min kompaktkamera skulle du inte se nån skillnad. Kameran spelar som alltid en ytterst underordnad roll. Vi jobbar alltid med ljuset – inte med kameran. Kameran är bara en ”registrator”.
För att vara tagen på golvet med enkla tillbehör är bilden helt ok. Visst hade jag kunnat anstränga mig mer och låtit den gröna filten plana ut mer och använt en större bländaröppning. Det hade gett en oskarpare bakgrund. Men som demonstrationsbild duger den gott. Här är min nya kamerarigg. Jag kallar den ”Himmelsöga I”. Mer fakta om den hittar du på min blogg 100meterupp.
Den lösa blixten på kameran är slagen rakt upp i taket, där ljuset studsar nedåt igen. Hur kan då alla skuggor vara så mjuka, och hur kan kameran och riggens inkråm synas så väl om ljuset kommer uppifrån? Svaren är två: Dels lyser blixtljuset upp åt alla håll på sin väg mot och från taket, dels har jag här tagit hjälp av en pappbit med en påklistrad bit ugnsfolie. Se nedan!
Längst till vänster ser vi folieskivan, som alltså fungerar som reflexskärm. Kostnad: under en krona. Den kan naturligtvis köpas men kostar då några hundra gånger mer. Alla skuggor är mjuka, alla detaljer är väl synliga. Med en gammal filt, en ännu äldre blixt och en skiva stanniol har vi lyckats ta en riktigt bra produktbild. Ljuset från blixten går upp till taket, studsar nedåt och lyser upp motivet. Men delar av ljuset från taket slår in i folieskivan där det studsar mot kamerariggen, som blir perfekt upplyst. Skivan står en aning bakåtlutad för att vinkeln mot kamerariggen ska bli optimal.
Låt oss nu titta på studion. Du ser den nedan. Kan den göras enklare?
Ett vardagsrum. En gammal filt. En billig Kinablixt utan fördyrande TTL. En hemmagjord reflexskärm. Det är hela studioutrustningen.
Vid all fotografering gäller ”att tänka ljus”. Med lite övning känner man snart hur ljuset går, hur det studsar, vilka effekter det får. Och minns det allra viktigaste: Det är inte kameran som tar bilden. Det är du.
alvarsamt 