Tio tips för en inkluderande skolstart
1. Att filma i skolan och berätta om olika ställen (receptionen, skåphallen, matsalen, klassrummen osv) och sedan skicka filmen till elever är ett effektivt sätt att förbereda och dämpa oro. Spela in dig själv och berätta vem du är! Kanske kan eleverna göra egna filmade presentationer och visa för varandra eller bara för dig?2. Om du har elever med diagnoser som ADHD, Aspergers syndrom, depression, ätstörningar eller fysiska sjukdomar är min erfarenhet att det är bra att vårdnadshavare kontaktas. Fråga hur sommaren har varit, hur barnet mår och om det är något som skolan bör känna till inför terminen. Inkludering handlar också om att göra föräldrar delaktiga.
3. När du träffar eleverna, gå igenom schemat i lugn och ro, berätta om nya lärare och nya ämnen och visa runt i lokalerna även om de varit där förut. Snälla: prata inte om betygen! Har det kommit nya klasskamrater som ska presenteras? Hur vill de bli presenterade? Vill de presentera sig själva?
4. Se till att alla lärare läser åtgärdsprogram som redan är upprättade för elever. Även om de har läst dem förut. Syftet är att förebygga svårigheter i planeringen, den kanske viktigaste delen av ett inkluderande arbete i klassrummet.
5. Se till att redan från början ha rutiner som hjälper alla elever: tala om för alla när de ska lägga papper i väskan att ta hem, tala om för alla att följa med i schemat när ni går igenom dagarna. Tala också om för alla VAD ni ska göra, NÄR ni ska göra det, HUR LÄNGE ni ska göra det och VARFÖR ni ska göra det. Skriv det på tavlan och sätt upp orden VAD, NÄR, HUR LÄNGE, VARFÖR som affischer på väggen.
6. Om du börjar med teambuilding- och lärakänna-övningar är det bra att ha i bakhuvudet att det kan vara en plåga för en del. Du bör ha ett vakande öga och vara medveten om att det kan vara svårt. Avbryt då för alla, ta inte bort någon enstaka elev. Övningar som kräver ögonkontakt är särskilt krävande, säg då innan att du vet att det kan vara besvärligt och tipsa om att titta mellan ögonen om det blir för svårt. Tala om hur länge övningen ska hålla på. Berätta, helst dagen innan, vad ni ska göra. Skojiga överraskningar är inte skojiga för alla, särskilt inte om man är lite orolig för vad som ska hända. Om du redan innan vet att du har elever i klassen med diagnoser som autism eller Aspergers syndrom är min åsikt att du ska skippa övningar som kräver ögonkontakt eller kroppskontakt. Kan eleverna istället göra collage eller bildspel för att presentera sig själva? Kan de rita av varandra och sitta på lagom avstånd från varandra? Kan de få lappar med frågor att ta reda på, till exempel hur många som har brutit benet någon gång eller vem som har två systrar eller en grön matta i hemmet? Har någon ett specialintresse? Utifrån svaren kan man lättare hitta beröringspunkter att spinna vidare på för att lära känna varandra.
7. Att sätta ord på det som händer hjälper alla som är nervösa av olika anledningar. Det gör inget om det är överdrivet tydligt, det är säkert många som slappnar av om du pratar högt om allt som händer: ”Det jag skriver på tavlan nu är till för att ni lättare ska komma ihåg vad jag säger. Skriv gärna ner samtidigt så kommer du ihåg ännu bättre. Du kommer också att få ett papper med informationen”. ”Jag märker att en de av er känner varandra, vad roligt att ni pratar men tänk också på att prata med andra i klassen”.
9. Gör bordsplaceringar både i klassrummet och i matsalen. Många elever ägnar mycket energi på att fundera över var de ska sitta och hur de ska klara av att sätta sig bredvid något. Undanröj det hindret genom att bestämma åt dem. Var uppmärksam på att någon kanske behöver ändra placering på grund av hörselnedsättning, synnedsättning, behov av att sitta längst in eller längst ut.
10. Lova dig själv och dina kollegor att det är nolltolerans detta år när det gäller nedlåtande eller nedsättande kommentarer om elever. Ingenting blir bättre eller åtgärdas snabbare av att etikettera med ”lat”, ”slacker”, ”bråkstake” eller andra ord som jag hör alltför ofta. Detta gäller förstås också alla vuxna i skolan gentemot varandra.
Tänk på att det förebyggande arbetet sparar massor av tid och energi både för eleverna och för dig!
specialpedagogen 
JA det är mycket som skall planeras, komma ihåg och sättas på pränt. Lärarna- -övrig skolpersonal bör vara eniga med varandra, så barnen förstår vad som gäller i den allmänna ordningen. Jag vill ha förenings – mötestekniken just för ordningsfrågan , att prata till punkt utan att bli störd samt styrelsearbete, det är som att ta in det bättre samhället i skolan och att teori -praktik hänger ihop.. Framtidens medborgare -samhället..
GillaGilla
Pingback: One size – passar inte alla | Gränslöst digitalt lärande
Pingback: One size passar inte alla | Gränslöst digitalt lärande
Pingback: Förbered föräldrar på ett inkluderande lärår | specialpedagogen
Många mycket bra tips! Skulle vilja lägga till en punkt om raster. De första dagarna i skolan är det många elever som inte kan eller bör utsättas för fri lek. Planera tillsammans i klassen vad en kan göra utomhus, var med och visa en lek, låt barnen vara lekledare och erbjud en plats där det alltid finns en lekledare. Några kanske ska vara inne för att vila ensamma eller med någon kompis. Den fria leken blir ofta den vilda leken..
GillaGilla
Mycket bra kommentar! Var varsam om allt som kan ställa överkrav på förmåga att interagera eller reglera sig själv på egen hand innan man känner barnen.
GillaGilla
Pingback: Läsårs fokus | cillalrare