Kommentarer till historierna finns och lämnas på Heidi Dahlsveens blogg
I Love this Challenge Idea!
Ok, I’ll do this Improstyle, writing continously from the top of my head, and in swedish…
På en mörk, dimhöljd strand kalasar en pelikan på lemlästade kroppar. Armar, ben och huvuden försvinner ner i hennes glupande näbb.
Allt började med olja som smetade ner fåglarnas fjädrar, människor tvättade dem på grunsvarta stränder.
Fåglarna försvann ingen visste var, alla sa de var döda.
En dag återvände de, redo för krig, vassa näbbar skar i mjuk hud.
Nu sluts det sista huvudet från en tvåbent kropp och fåglarna flyger återigen på vindarna.
Deras spillning spred liv över en död planet, gräs växte på döda stränder.
Fossilerade människokroppar förvandlades genom årmiljonerna till ny brunsvart olja.
Love Ersare
Fuglekvinnen skiftet ham med jevne mellomrom.
Hun måtte kaste sin gamle kropp og bygge den opp på nytt, og begynte alltid med torsoen.
Men fuglen som skulle fornye henne ville ikke forlate det gamle legemet. Den satt i sorg over det gamle skinnet.
Fuglekvinnen ble stående som en skulptørs ufullendte mesterverk og vente på neste mulighet.
Hans Petter Meirik
Den hyllade unge modeskaparen P.L. Khan hade, trodde han åtminstone, gömt sig väl. Han älskade den lätt dammiga doften av sedan länge bortglömda prylar, osorterade böcker och hädangångna flugor däruppe på vinden. En stund för samling och eftertanke var precis vad han behövde, att verkligen kunna gå till botten med sig själv, för att sedan stärkt gå ut och ta tag i krisen. Hela jävla släkten från Indien väntade på honom därnere. Nyheten om bröllopet hade lockat horder av dem ända upp till Stockholm. Men han skulle få dem att förstå genialiteten i sitt infall, konstnärligheten i mötet mellan det lurvigt djuriska och det skirt mänskliga. Men tydligen var hans tillflyktsort inte så hemlig som han trott. Om han inte vagt känt igen sin mors röst skulle man kunna tro att det var en hysterisk elefant som vrålade förvånansvärt detaljerade beskrivningar av hans nära förestående och högst plågsamma död. I panik slog han numret till “Barnens Rätt I Samhället” på mobilen. Det var nog trots allt inte någon bra ide att klä ut grannens pudel i storasysters brudklänning.
Ulf Ärnström
‘Who let that bloody Pelican in here? Clumsy dam bird’ The dressmaker was almost frantic, knowing she was running out of time. She had to complete the wedding dress by midnight, or else…she hardly dare think about the forfeit.
Cursing her stupid pride, she bent again to the impossible task, trembling fingers gathering spiders webs, moonbeams and the fragile secrets from the bride’s deepest heart, straightening the mess caused by the bird, The shuttle flew back and forth and inch by inch the cloth grew..but how to cut it, she’d lost her shears and there was no time to look for them now….and someone was laughing at her!
She turned to see the Pelican, beak half open, throat waggling with a deep chuckle.
‘You’ll never get it done in time’
‘Go away you stupid bird’ she shreiked, throwing the shuttle at it
‘Temper temper,’ Said the Pelican,’Listen, let me tell you a story..’
‘A story! I haven’t got time for stories, I’ve got to get this dress finished or..’
‘I know’, said the Pelican,’but you never know when a story’ll come in handy. Tell me, have you ever heard the one about the emporer’s new clothes?’
Allan Davies
Cafe Ratatosk 